Workshopparna i Arenan för hållbar förändring på Kimitoön påskyndade förändringen och spred kunskap om förändringsverktyg

Egentliga Finlands förbund och Kimitoöns kommun ordnade tillsammans tre workshoppar inom ramen för arenan för hållbar förändring 6.3, 20.3 och 3.4. Workshopparna sammanförde civila aktörer som arbetar för ekologisk och social hållbarhet och de ungas delaktighet samt kommunanställda. Deltagarna utarbetade tillsammans beskrivningar av en positiv framtid, där nutidens och framtidens ungdomar kan leva ett hållbart liv på Kimitoön.

Workshopparna blev startskottet till ett samarbete som går ut på att med hjälp av civila aktörer och i samarbete med kommunen omsätta beskrivningarna i praktiken. Genom den faciliterade processen kunde man bygga upp en helhetsförståelse och på ett målinriktat sätt välja ut konkreta delområden som ska främjas i samarbete.

Entusiasm som förändringskraft

Med omställningsarena avses en metod för påskyndad hållbarhetsomställning som tagits fram inom ramen för projektet We make transition! för att stödja samarbetet mellan kommunerna och de lokala civila aktörerna och påskynda rättvisa lokala omställningar som främjar delaktighet. Workshopparna utgör en del av en längre process för gemensam utveckling.

Den största behållningen av workshopparna på Kimitoön var de olika aktörernas gemensamma entusiasm. Diskussionerna skapade en positiv gemensam riktning, trots att det fanns begränsat med tid att behandla den stora helheten. Beskrivningarna av en positiv framtid sammanställdes till en vision, en berättelse om ett hållbart samhälle på Kimitoön 2044. När deltagarna läste berättelsen blev de inspirerade till att fortsätta med workshoparbetet. Genom att hoppa in i den framtid som alla vill ha trängde man för en stund undan de utmaningar som för närvarande är förknippade med omställningarna.

Detta visionsarbete ledde till beskrivningar av Kimitoön som betonar dels gemenskap som en resurs för social välfärd och trygghet, delningsekonomi och inkluderande beslutsfattande, dels inlärning av färdigheter för ett hållbart liv både i möten mellan olika generationer och med hjälp av den nya världskända inlärningsmodellen som bygger på nätverk, samt kollektivtrafik som är tillgänglig i alla byar på ön. Den bärande tanken i visionsarbetet var att involvera de unga i utvecklingsarbetet, samtidigt som ansvaret för genomförandet av omställningen ska ligga hos de vuxna. De olika delarna av visionen påverkar alla i hög grad ungdomarnas liv: när det gäller rörlighet är de minderåriga till exempel beroende av skjutsar, och i mötena mellan olika generationer är de unga aktiva aktörer, t.ex. som sparrare av digitala färdigheter, samtidigt som de får lära sig viktiga färdigheter av de äldre.

Små men målmedvetna steg

Den entusiasm som beskrivningen av en positiv framtid ledde till riktades in på att ta fram omställningsvägar och planera de första stegen. Deltagarna stakade ut omställningsvägar, dvs. rutter från framtiden till nuet, genom att ur framtidsperspektiv analysera hur visionen stegvis har blivit verklighet. Därefter fokuserade man på de första stegen på vägarna och utformade dessa till genomförbara hållbarhetsförsök. Under de följande workshopparna kommer man att utveckla dessa försök och återvända till framtidsvisionen för att tillsammans reflektera över arbetet. Alla som vill får delta i det förändringsarbete som inletts på workshopparna.

När de första stegen hade klarlagts upptäckte man att flera av dem hänger tätt ihop med något område som kommunen redan främjar. De kommande workshopparna kommer således att stödja kommunens information om sitt klimat- och hållbarhetsarbete samt invånarnas möjligheter att diskutera om dessa.

Utrymme för fantasi

Trots att de positiva framtidsvisionerna var inspirerande berättade många som deltog i serien av workshoppar att det också är svårt att titta in i framtiden. Det var utmanande att försöka hitta på hur världen ska se ut om 20 år.

Att fantisera är alltså ingen lätt uppgift. Man måste ha tillräckligt med grundläggande fakta samt utrymme och energi för kreativitet. I invånar- och föreningsarbetet är detta sist och slutligen en mycket praktisk fråga: Vilken tid på dagen ska visioneringsarbetet ordnas så att alla som vill har möjlighet att delta men så att dagen inte blir för tung och lång efter en arbetsdag samt andra uppgifter och aktiviteter? Under workshopparna gav man deltagarna möjlighet att visionera inte bara verbalt men också med hjälp av tidningsurklipp, teckningar och vattenfärgsmålning. På så sätt hittade alla ett naturligt arbetssätt, både de som föredrar verbala beskrivningar och de som gillar visuella uttrycksformer.

Från samutveckling till genuint samarbete

Förutom att workshopparna på Kimitoön strävade efter att påskynda den lokala omställningen utgjorde de också en del av ett annat pilotförsök i Egentliga Finland när det gäller att skräddarsy en arena för hållbar förändring. Genast efter workshopparna på Kimitoön inleddes inom ramen för projektet en serie workshoppar i april-maj i Nystad i samarbete med Nystads stad och Ukipolis Oy.

Syftet med pilotförsöken är att utveckla metoden för systematiskt förändringsarbete till ett verktyg som möjliggör rättvisa omställningar och som gör det möjligt för kommunerna och lokala invånare, föreningar och sociala företag att delta i hållbarhetssamarbetet.

När metoden skräddarsys för förenings- och invånararbetet är det viktigt att man beaktar deltagarnas olika utgångslägen och den begränsade tid som finns till förfogande. För att kunna gestalta hållbarhetsomställningen behöver man ha en förståelse för vilka frågor som har samband med den och hur de möjliga framtida omställningsvägarna kan se ut. Ju noggrannare ämnet har begränsats på förhand, desto bättre möjligheter finns det att på en kort tid skapa en gemensam insikt om det. Förutom ämnet bör också analysen begränsas till sådana frågor som de lokala civila aktörerna kan påverka.

Begränsningen av ämnet och analysen, arbetet med att nå en gemensam insikt och tidsanvändningen är konkreta frågor som måste besvaras för att samutvecklingsmetoden ska kunna vidareförädlas till ett genuint samarbete. Det gäller att skapa ett lättillgängligt rum för nytt lärande där alla får sin röst hörd och gemensamma mål kan sättas upp. Det kan handla om något så utmanande som att avgränsa den komplicerade helheten till en lättfattlig form eller något så enkelt som att till exempel orka leta efter en mötestid som passar så många som möjligt och kontakta alla inbjudna personligen, så att man överhuvudtaget får till stånd ett gemensamt rum.

Det är också viktigt att ge invånar- och föreningsarbetet tid. Frivilligarbete utförs när det passar i förhållande till de andra realiteterna i vardagen. Det är meningen att reflektionsmöten ska ordnas på vardera pilotorten även senare, så att deltagarna tillsammans kan återgå till framtidsvisionen och diskutera omställningsvägarna. På så sätt blir det gemensamma arbetet inte beroende av enskilda frivilliga aktörers insats, som varierar i olika lägen.

Vad händer härnäst?

Följande steg blir att göra visionen till verklighet genom att följa och komplettera de omställningsvägar som tagits fram under workshopparna. På Kimitoön ordnar vi en fjärde workshop den 3 juni kl. 13–16 i Villa Lande. Intresserade ortsbor kan anmäla sig till workshoppen här: Arenan för hållbar förändring på Kimitoön, workshop 4 (lyyti.fi).

I Nystad fortsätter workshopsserien ”Minun lähiluontoni” den 7 maj och den 21 maj. Uppgifterna om workshopparna hittar du i förbundets händelsekalender. Efter pilotprocesserna kommer de övriga kommunerna i landskapet att få hjälp med att utnyttja de verktyg som tagits fram för att påskynda lokala hållbarhetsomställningar och engagera invånare, föreningar och sociala företag.

Läs mer här: https://varsinais-suomi.fi/liitto/organisaatio/hankkeet/we-make-transition/.