Landskapsstyrelse 24.1.
Kalervo Väänänen utreder organisationssätt för förbättring av skärgårdshavets tillstånd
Landskapsstyrelsen bjuder in professor Kalervo Väänänen, tidigare rektor vid Åbo universitet, att utföra utredningsarbetet angående organisationssätt för förbättring av Skärgårdshavets tillstånd. Man siktar på att utredningsarbetet ska vara klart i maj 2022.
På våren 2021 beslutade statsrådet att inleda ett Skärgårdshavsprogram. Målet är att minska den diffusa belastningen i Skärgårdshavets avrinningsområde och få bort Skärgårdshavet ur HELCOM:s hot spot-lista senast år 2027. Bakgrunden till detta är den oönskade utvecklingen av Skärgårdshavets tillstånd, där man inte lyckats förbättra havets tillstånd trots långsiktigt arbete.
Inom ramen för utredningsarbetet ska man utvärdera olika aktörers roller såväl regionalt som nationellt och jämföra olika organisationssätt. Det organisationssätt som väljs ska stödja ett effektivt genomförande av Skärgårdshavsprogrammet, främja det forskningssamarbete som behövs samt kommunikation och intressebevakning.
Man har under ledning av Egentliga Finlands NTM-central utrett de flaskhalsar som hindrar insatser för få kontroll över den diffusa belastningen från jordbruket. Senast sommaren 2022 upprättas dessutom en vägkarta för genomförandet av de nödvändiga åtgärderna. Vägkartan omfattar en genomförandeplan för de vattenskyddsåtgärder för jordbruket som lagts fram i planeringen för vatten- och havsvård, inbegripet finansieringsmöjligheter och uppgifter om de organ som ansvarar för genomförandet. Avsikten är att Skärgårdshavsprogrammet därefter ska utvidgas till att omfatta all belastning på vattendrag och hav som härrör ur mänsklig verksamhet. Åtgärderna bör även utvidgas till minskning av den befintliga belastningen i vattendragen och hantering av den interna belastningen.
Relevanta aktörer på landskapsnivå är bl.a. kommunerna vid Skärgårdshavet och i dess avrinningsområde, landskapsförbundet, högskolorna, forskningsinstituten, NTM-centralen, föreningar och stiftelser (t.ex. Centrum Balticum, Operation det Unika Skärgårdshavet, John Nurminens Stiftelse, Baltic Sea Action Group och Proagria). Nationella aktörer är bl.a. statsrådet, ministerierna (miljöministeriet, jord- och skogsbruksministeriet samt arbets- och näringsministeriet), Naturresursinstitutet, Forststyrelsen, intresseorganisationer (bl.a. Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK) och riksdagens Skärgårdshavsgrupp.
Tilläggsinformation: Intressebevakningsdirektör Janne Virtanen, tel..040 583 6950, professor Kalervo Väänänen, tel. 040 701 1303
Landskapsstyrelsen har utsatt nya medlemmar till kulturkommittén
Dahlstén Annika, länskonstnär, Centret för konstfrämjande
Gustafsson Krista, aktör inom kulturturism, företagare, Mathildedal
Hemgård Minna, tf kultursekreterare, kommunrepresentant, Åboland
Jalava Mari, museichef, kommunrepresentant, Nystadsregionen
Kärki Kimi, docent, representant för läroanstalt, Åbo universitet
Laakso Pekka, planeringsansvarig lärare i musik, uppträdande
artist, kommunrepresentant, Saloregionen
Lundström Marie-Sofie, biträdande professor i konstvetenskap, representant för
läroanstalt, Åbo Akademi
Meska Sanna, verksamhetschef, representant för det fria konstfältet
Myllynen Taina, kultursekreterare, kommunrepresentant, Loimaaregionen
Parkkola Timo, innovationsdirektör, representant för läroanstalt, Humanistiska
yrkeshögskolan HUMAK
Rautjoki Ville-Matti, biträdande intendent, det regionala ansvarsmuseet, Åbo
Museicentral
Rosenlöf Anna-Mari, specialsakkunnig, kulturvälfärd, Åbo yrkeshögskola
Sara Tuomas, företagare inom evenemangsbranschen och den kreativa
branschen
Sjöström Anne, museichef, Åboregionen
Vahvaselkä Jussi, konstnärlig ledare för teater, kapellmästare, tonsättare
Taina Myllynen utsågs till ordförande. Kommittén har satts samman med hänsyn till regional täckning i landskapet, könsfördelning, branscher inom allmänkulturen samt båda inhemska språkområdena.
Tilläggsinformation:
Finlands plan för havs-, fiskeri och vattenbruksfonden indentifierar korrekta och aktuella utmaningar med tanke på Skärgårdshavet
Jord- och skogsbruksministeriet har begärt ett utlåtande om Finlands plan för Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden 2021–2027 och Fastlandsfinlands vattenbruksstrategi.
Landskapsstyrelsen konstaterar i sitt yttrande att Egentliga Finlands förbund anser att de utmaningar som identifierats är korrekta och aktuella, även med tanke på Skärgårdshavet. Det är väsentligt att strategin kopplats samman med det redan tidigare godkända programmet för främjande av inhemsk fisk.
Programmet innehåller i någon mån ”verktyg” för att väcka intresset hos en ny företagargeneration för en bransch som är blodfattig i hela Finland, inte bara i Egentliga Finland. Det utlovas även åtgärder för att hantera djur som orsakar skador (”fredlig samexistens”). Genom programmet eftersträvar man särskilt att tillhandahålla resurser för att göra havsfiske mer lönsamt. Fisket har naturligt en direkt koppling också till Skärgårdshavets tillstånd, med hjälp av s.k. reduceringsfiske uppnås även miljövinster eftersom kväve och fosfor avlägsnas – fisket förbättrar alltså miljöns tillstånd samtidigt som det producerar livsmedel (animaliska proteiner).
I behandlingen av ärendet röstades det om Lea Räisänens (Gröna) förslag att tillägga följande:
Rannikkovesien tila on heikentynyt viimeisimmän vesienhoitosuunnitelman mukaan. Erityisesti saaristomeren tila on huono. Uusimman merenhoidon tila-arvion mukaan rehevöityminen on lisääntynyt niin, että koko merialueen tila on heikko. Suunniteltu kasvatuksen lisäys merialueella heikentää luultavasti meren tilaa, ellei vesiviljelyä ensi sijassa lisätä suljettuihin kiertovesiratkaisuihin perustuviin laitoksiin. Näitä tulisi kehittää ja rahoittaa erityisesti ja niiden yhteyteen rakennettaviin lisäarvoa tuoviin toimintoihin kuten esim. kasvihuoneet, biokaasulaitokset.
Bottenförslaget blev i kraft med röster 15-4.
Hela utlåtandet hittas på föredranginslistan och mötesprotokollet efter att det granskats. Föredragninslistor och protokoll – Egentliga Finlands förbund (varsinais-suomi.fi)
Tilläggsinformation
Utlåtande om den klimatpolitiska planen på medellång sikt
Miljöministeriet har begärt ett utlåtande om den klimatpolitiska planen på medellång sikt.
Klimatlagen föreskriver att en klimatpolitisk plan på medellång sikt ska utarbetas. Utgångspunkterna för den klimatpolitiska planen är de klimatriktlinjer och åtaganden för utsläppsminskning som fastställts av EU-kommissionen och i Sanna Marins regeringsprogram. Den klimatpolitiska planen gäller för den s.k. ansvarsfördelningssektorn, dvs. sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln, bortsett från markanvändningssektorn. Ansvarsfördelningssektorn omfattar utsläpp från trafiken, jordbruket, separat uppvärmning av byggnader, arbetsmaskiner och avfallshantering samt F-gaser, liksom utsläpp från industri som står utanför utsläppshandeln och utsläpp från annan energiförbrukning.
Landskapsstyrelsen avger följande utlåtanden i ärendet:
Den klimatpolitiska planen på medellång sikt har upprättats genom bred samverkan och man har i planen på ett mångsidigt sätt beaktat de möjligheter och potential till utsläppsminskningar som finns inom ansvarsfördelningssektorns olika helheter. I planen lyfter man också särskilt fram planerade åtgärders kostnadseffektivitet och betonar social rättvisa och godtagbarhet när det gäller åtgärderna.
Landskapsstyrelsen anser att den föreslagna uppföljningen av genomförandet av den klimatpolitiska planen är tillfredsställande. Eftersom utsläppskällorna inom ansvarsfördelningssektorn är av många olika slag och teknologin för utsläppsminskning hela tiden utvecklas, ska uppföljningen vara heltäckande och aktuell, och eventuella nya tilläggsåtgärder ska fastställas snabbt.
Den klimatpolitiska planen lyfter fram kommunernas och landskapsförbundens roll när det gäller att främja klimatarbetet samt möjligheterna att få till stånd utsläppsminskningar genom offentlig upphandling och medborgares åtgärder. Målsättningarna är goda i detta avseende, men i genomförandet är det viktigt att särskilt se till att klimatdata är tillgängliga på regional nivå, för att det ska vara möjligt att främja de lösningar som är bäst på regional nivå. Man ska dessutom beakta att det finns stora regionala skillnader i fråga om kommunernas och landskapsförbundens resurser, därför måste arbetet för främjande och utveckling tryggas även finansiellt.
