Ny jämförelse ger tre perspektiv på landskapens utveckling – Södra Finlands landskap i täten

09.06.2025

Nyland, Birkaland och Egentliga Finland placerar sig i topp i landskapens EVP-index. EVP-indexet är ett nytt mått på regional utveckling, som möjliggör jämförelse av landskapens livskraft, dragningskraft och hållningskraft samtidigt.

I Finland finns flera indikatorer för att jämföra kommuner, men regional utveckling bör också granskas på landskapsnivå. På landskapsnivå kan jämförelser göras mer heltäckande eftersom fler variabler finns att tillgå. För detta syfte har Egentliga Finlands förbund utvecklat det nya EVP-indexet.

EVP-indexet omfattar indikatorer för landskapens livskraft, dragningskraft och hållningskraft, samt det sammanvägda EVP-indexet.

Livskraft speglar faktorer som näringsliv och sysselsättning
Dragningskraft beskriver regionens yttre attraktionskraft
Hållningskraft visar hur regionen lyckas behålla invånare med hjälp av livskvalitet och service

Sydfinlands stora landskap är tydligt mest framgångsrika enligt EVP-indexet. Nyland är klart i täten, följt av Birkaland och Egentliga Finland, som båda också uppvisar styrka inom samtliga delindex. Österbotten presterar väl särskilt tack vare sin starka livskraft. Övriga landskap placerar sig relativt jämnt. Svagast i jämförelsen klarar sig Kymmenedalen, Kajanaland och Södra Savolax.

– Det nya EVP-indexet ger viktig kunskap för att förstå regional utveckling och har också en nationell betydelse. Insatser och åtgärder bör riktas till tillväxtlandskap där konkurrenskraft och tillväxt för hela landet byggs, betonar landskapsdirektör Jyri Arponen vid Egentliga Finlands förbund.

När endast livskraft betraktas blir skillnaderna mellan landskapen större. Österbotten placerar sig som klar tvåa tack vare god sysselsättning och företagsstruktur. För övrigt är skillnaderna små. Sett ur dragningskraftens perspektiv ökar däremot skillnaderna mellan landskapen – de största landskapen är klart mest attraktiva.

Vid granskning utifrån hållningskraft minskar skillnaderna avsevärt. Nyland är fortfarande i topp, men skillnaden till delade andraplatsen Birkaland och Egentliga Finland är liten. Många mindre landskap byter plats beroende på vilket perspektiv man tittar från. Till exempel är Södra Karelen attraktiv som universitetslandskap, men har svag hållningskraft.

– De stora landskapen lyckas tack vare sin mångsidighet. Tillväxt inom ett område leder till tillväxt på andra håll och skapar en positiv spiral. Omvänt riskerar svagt presterande regioner att dras in i en nedgångsspiral om utvecklingen inte bryts, påminner Antti Vasanen, chef för informationsservice vid Egentliga Finlands förbund.

Hur EVP-indexet bildas

EVP-indexet visar ett landskaps relativa placering i förhållande till andra landskap. Det är alltså inte ett absolut mått på utveckling. Indexvärdena varierar mellan 0 och 100. I varje variabel får det bäst presterande landskapet 100 poäng och det svagaste 0. Övriga landskap skalas däremellan enligt sina resultat.

Det slutliga EVP-indexet är medelvärdet av alla ingående indikatorer. Om ett landskap är bäst i varje kategori, får det 100 poäng. Om det är sämst i allt, blir poängen 0. De bäst presterande landskapen samlar topplaceringar, de svagaste ackumulerar låga värden.