Landskapsstyrelse idag
Problematiskt om RePowerEU forsknings- och utvecklingsdelen riktas direkt endast till Teknologiska forskningscentralen och Finlands miljöcentral
RePowerEU är EU:s plan för att påskynda övergången till ren energi och bryta beroendet av rysk fossil energi. Planen bygger på en förordning från februari 2023.
Finland kommer att få 127 miljoner euro för investeringar och reformer. Finansministeriet, arbets- och näringsministeriet samt miljöministeriet har berett ett förslag till hur finansieringen ska användas. Förslaget är ute på remiss. På EU-nivå uppgår finansieringen till sammanlagt 2 miljarder euro, och den utgör en del av faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF).
Egentliga Finlands förbund konstaterar bland annat följande om finansministeriets förslag till användningsobjekt för Finlands RePowerEU-finansiering:
Överlag är det väldigt bra att det finns finansiering som främjar en snabbare övergång till ren energi. Förslaget gällande Finlands RePowerEU-finansiering är förståeligt med avseende på fördelningsförhållandena. I beredningen har man varit tvungen att beakta finansieringsinstrumentets krävande ramvillkor om en stram tidsplan och specifika krav på innehåll och administrering.
Det största problemet med förslaget är ur Egentliga Finlands synvinkel det att 40 miljoner euro i forsknings-, utvecklings- och innovationsfinansiering anvisas direkt endast till Teknologiska forskningscentralen och Finlands miljöcentral. Det är ett betydande belopp, och det finns också många andra forskningsinstitut med stark kompetens inom energiövergång och materialåtervinning i vårt land.
Egentliga Finlands förbund föreslår att åtminstone en del av forsknings- och utvecklingsmedlen på 40 miljoner euro ska bli föremål för öppen utlysning genom ett lättare ansökningsförfarande än normalt. Om detta inte är möjligt föreslås för Egentliga Finlands del att direkt finansiering ska beviljas ett vätepilotprojekt med tillhörande forskningsprojekt som bereds av ett antal väteföretag i Åboregionen:
- Projektet bereds av väteföretag i Åboregionen. Alla högskolor i regionen, flera företag och den offentliga sektorn medverkar. Projektkoordinator är Turku Science Park (Green och Clean Industry Park).
- Fokus i forskningen ligger på framställning, förädling, lagring och överföring av väte samt på säkerhet och biprodukter (värme, syre).
- Tidsmässigt är siktet inställt både på dagens väteprodukter (ammoniak som gödsel och bränslen för tung sjötrafik) och på framtida väteprodukter (kemikalier, monomerer inom plastindustrin och andra komplexa kolväten).
- En pilotväteanläggning i närheten av den anläggning som Green North Energy Oy möjligtvis planerar att bygga i Nådendal eller någon annanstans där industriell synergi kan utnyttjas.
Andra observationer om utlåtandet:
- En risk när det gäller att stödja investeringar i den gröna omställningen (55 miljoner euro) utgör finansieringsinstrumentets strama tidsplan, som gör det svårt att göra långsiktiga investeringar i energiproduktion. I de flesta gröna teknikerna tar utvecklings- och investeringsprocesserna betydligt längre än tre år i anspråk. I fråga om vindkraft och överföringsnät handlar det exempelvis om cirka tio år och i fråga om väteekonomi ännu längre. Inom Egentliga Finlands förbund understöder man förhandlingsförslaget om att också endast partiella utvecklings- och investeringsprocesser bör godkännas som stödberättigande, det vill säga sådana som bevisligen har avancerat långt före juni 2026.
- Vidare anser man inom Egentliga Finlands förbund att det är mycket viktigt att de objekt som stöds via RePowerEU-programmet uppfyller kriterierna för principen om att inte orsaka betydande skada (DNSH), som gäller för alla projekt som stöds genom EU:s facilitet för återhämtning och resiliens (RRF). De ministerier som ansvarar för finansieringsinstrumentet förväntas vara särskilt noggranna med att DNSH-bedömningarna tolkas konsekvent. Detta kan också innebära att en del av projekten måste förkastas på grundval av DNSH-bedömningarna; till exempel solkraftverk i industriell skala uppfyller inte alltid kriterierna, framför allt inte om de placeras på skogsmark.
Mer information:
Landskapsstyrelsen kräver att strömmingsfiske får fortsätta i Östersjön
Europeiska kommissionens förslag till fiskemöjligheter i Östersjön 2024 påverkar i hög grad fiskenäringen i Finland. Kommissionen föreslår i praktiken att strömmingsfisket ska stoppas nästa år, och att laxfisket ska begränsas. Enligt de tilläggsutredningar som kommissionen begärt är strömmingsfiske möjligt endast i sådana fall där strömming är en bifångst till exempel vid fiske efter skarpsill.
Kommissionens förslag, i den omfattning som presenterats, äventyrar såväl verksamhetsförutsättningarna för kommersiellt fiske i Finland som förädlingsföretagens verksamhet, i och med den råvarubrist som uppstår. Strömmingen står för cirka 80 procent av Finlands totala havsfångster. En fjärdedel av fångsten används som färska eller frysta livsmedel och resten huvudsakligen som fiskmjöl eller foder. Fiskmjöl används på fiskodlingsanstalter i hemlandet samt i Estland och Danmark. Fiskmjölsfabriker finns i Egentliga Finland, Kasnäs, och i Österbotten, Kaskö.
Kommissionen berättar att den motiverar sitt förslag med forskarnas bedömning av strömmingsbeståndets utveckling och storlek och därför föreslår att det riktade fisket ska förbjudas. Internationella Havsforskningsrådet ICES rekommenderar i sina vetenskapliga råd att exceptionellt stora nedskärningar på 20–50 procent ska göras i kvoterna. Kommissionens förslag om att förbjuda fisket för ett år grundar sig dock inte på den vetenskapliga bedömningen och rekommendationerna, utan är betydligt striktare än dem.
Landskapsstyrelsen anser att förslaget är grundlöst hårt för fiskenäringen och kräver att förslaget ska korrigeras. Fiskebeståndens kvoter ska grunda sig på vetenskapliga rön och beakta de socioekonomiska konsekvenserna. Med tanke på näringens kontinuitet är det viktigt att förutsebara beslut fattas och att de ändringar som föreslås är kontrollerbara. Besluten ska dessutom fattas med beaktande av de allra senaste uppgifterna om bland annat strömmingsbeståndets förbättrade tillstånd.
Förbudet berör över 300 kommersiella fiskare och förädlingsföretag, som sysselsätter 100 personer per år. Den ekonomiska förlusten för företagen och företagarna uppskattas uppgå till 70 miljoner euro. Om antalet näringsidkare minskar drastiskt under den tid som förbudet är i kraft får detta negativa konsekvenser också för Östersjöns ekologiska tillstånd. Fiske har konstaterats vara den effektivaste metoden för att avlägsna näringsämnen från vattendragen. I Finland bidrar yrkesfisket till att avlägsna cirka 25 procent av den fosforbelastning och 6 procent av den kvävebelastning som människan orsakar i havet på årsnivå. Verksamheten har alltså en direkt positiv effekt på havsmiljöns tillstånd. I det fiskeområde som Skärgårdshavet hör till har fiskefångsterna uppgått till cirka 35 000 ton per år. Kvantitativt sett har nästan hela fångsten bestått av strömming och skarpsill. Dessutom stöder användningen av inhemskt fiskmjöl vid fiskodlingsanstalterna en hållbar cirkulär marin ekonomi. Importerat fiskmjöl bidrar till att öka övergödningen av havet ännu mer.
Det är viktigt att Finland i EU:s jordbruks- och fiskeråd tydligt tar ställning till en ändring av kommissionens förslag och förhandlar med de övriga medlemsstaterna om rimliga fiskekvoter i enlighet med ICES vetenskapliga råd.
Mer information:
Malla Rannikko-Laine
stf. intressebevakningsdirektör
Kari Häkämies avgår från sin tjänst som landkapsdirektör i oktober 2024
Landskapsdirektör Kari Häkämies har meddelat att han avgår från sin tjänst som landskapsdirektör den 1 oktober 2024. Målet är att tjänsten ska tillsättas på landskapsfullmäktiges möte i juni 2024.