Hur räddar vi Skärgårdshavet?
Skärgårdshavet är ett av Finlands mest unika och samtidigt känsligaste havsområden. Skärgårdshavets avrinningsområde är också det enda kvarvarande Östersjöns hot spot-området i Finland, vilket innebär att näringsbelastningen orsakar en ohållbar övergödning av havet. Skärgårdshavets framtid beror på om vi lyckas minska näringsbelastningen och främja en hållbar näringscirkulation.
Utvecklingen i Skärgårdshavet utmanas av allt vanligare nederbördsrika vintrar, som ökar belastningen. Särskilt näringsämnen som sköljs ut från sluttande åkrar bidrar till övergödning, och situationen förvärras av att fosfor som redan lagrats i havsbottnen frigörs tillbaka till vattnet. Fosfor frigörs bland annat till följd av syrebrist, muddring samt fartygs- och båttrafik.
Regeringsprogrammet fastställer ett Skärgårdshavsprogram och ett pilotområde för näringscirkulation inom Skärgårdshavets avrinningsområde. Målet är att avlägsna avrinningsområdet från Östersjöns hot spot-lista senast 2027. Regeringsprogrammets mål genomförs genom det regionala Skärgårdshavsprogrammet, som fokuserar på storskaliga åtgärder för att förbättra näringscirkulationen, såsom att öka markens retention, främja återvinning av näringsämnen från djurhållning och avlägsna näringsämnen från vattendrag.
Pilotområdena i programmet är Auråns och Pargas ås avrinningsområden samt Kimitoön och de omgivande havsområdena. Dessutom har John Nurminens Stiftelse inlett ett fjärde pilotområde i Uskelåns avrinningsområde. Åtgärder främjas i hela avrinningsområdet, men insatserna riktas särskilt till pilotområdena.
Att rädda Skärgårdshavet är möjligt, men det kräver fördomsfritt samarbete och engagemang, effektiva politiska beslut och införandet av nya innovationer.
Att minska jordbrukets näringsbelastning och främja en sluten näringscirkulation är centrala åtgärder för att rädda Skärgårdshavet. En mer effektiv bearbetning och återvinning av gödsel skulle minska miljöbelastningen, men incitament för en storskalig användning av återvunna gödselmedel saknas fortfarande.
Cirkulationen av djurbaserad gödsel är en avgörande lösning för vattenmiljön och skulle samtidigt stärka jordbrukets självförsörjning vad gäller gödsel. Det behövs ekonomiska incitament för att överföra överskottsnäringsämnen till växtodlingsgårdar där de kan utnyttjas effektivt.
I det finländska jordbruket har mycket gjorts för att minska användningen av mineralfosforgödsel. Sedan EU-medlemskapet har mängden fosforgödsling minskat till en fjärdedel, och samtidigt har fosforhalterna i åkermarken börjat sjunka långsamt. Det återstår dock mycket arbete, och minskningen av belastningen måste påskyndas. Jordbruksstöden bör utvecklas så att ett jordbruk som återvinner näringsämnen och binder kol blir lönsamt. Detta är också en viktig fråga för försörjningsberedskapen. Flexibla pilotprojekt och stödåtgärder för näringscirkulation inom Skärgårdshavets avrinningsområde bör möjliggöras och i framtiden integreras i helheten av jordbruksstöd.
Egentliga Finlands förbund deltar i EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) genom ett initiativ som främjar hållbart jordbruk och skyddet av Skärgårdshavet. Initiativet syftar till att styra jordbruksstöden mot mer effektiva miljöåtgärder, såsom minskad näringsbelastning och ökad kolinlagring. Målet är också att utveckla modeller för hållbart jordbruk som kan fungera som exempel för resten av Europa.
Utvecklingen av näringscirkulationen inom Skärgårdshavets avrinningsområde är en av huvudteman i Finlands regeringsprogram. Av de 27 kommunerna inom Skärgårdshavets avrinningsområde har fem inkluderat skyddet av Skärgårdshavet i sin strategi under den nuvarande fullmäktigeperioden: Åbo, Nådendal, Masku, Pargas och Pemar. Dessutom har vissa kommuner, såsom S:t Karins och Nådendal, öronmärkt budgetmedel för arbetet med Skärgårdshavet.
Projektfinansiering är en viktig resurs för att förbättra Skärgårdshavets tillstånd, och kommunerna har olika möjligheter att delta i projektarbete. Under de senaste åren har kommunerna i Egentliga Finland blivit mer aktiva i Skärgårdshavsrelaterade åtgärder genom ansökta och pågående projekt. Även det regionala samarbetet mellan kommunerna kommer att bli en allt viktigare del av arbetet för Skärgårdshavet.
Kommunerna kan ansöka om projektfinansiering från staten eller EU, vara samarbetspartner i projekt som drivs av lokala aktörer eller finansiera verksamheten hos en förening eller stiftelse som arbetar med vattenvård. Ofta deltar kommunerna i projekt genom en egen finansieringsandel, som staten stöder genom bidrag. På sina arrenderade åkrar kan kommunerna även kräva att jordbrukare genomför vattenvårdsåtgärder.
Mer information:
Malla Rannikko-Laine
intressebevakningsdirektör