Under de senaste dagarna har Finlands fasta västförbindelse från Helsingfors till Stockholm fått nytt uppsving både på hemmaplan och på EU-nivå.
Lojo och Salo stadsfullmäktiges godkännanden innebär att Västbanan går framåt. Samtidigt har EU:s medlemsländer tagit med förbindelsen Helsingfors–Åbo–Stockholm på sin lista över de viktigaste trafikförbindelserna. Detta är ett avgörande steg mot att man i framtiden kan söka EU-finansiering för förbindelsen. Som vision skymtar i horisonten att man i framtiden skulle kunna resa landvägen från Helsingfors till Stockholm, Oslo, Köpenhamn och ända till Centraleuropa. Detta skulle förbättra Finlands tillgänglighet, konkurrenskraft och försörjningsberedskap avsevärt.
EU förbereder för närvarande budgeten för åren 2028–2034, det vill säga den så kallade fleråriga budgetramen. Den innehåller programmet Connecting Europe Facility (CEF) som finansierar trafikförbindelser, vars finansiering har föreslagits nästan fördubblas till 52 miljarder euro. I fortsättningen kan projekt få upp till 50 procents stöd från EU i stället för tidigare 30 procent.
Ursprungligen föreslog kommissionen att finansieringen huvudsakligen skulle riktas till trafikprojekt som korsar EU-ländernas gränser och till militär rörlighet. Från Finland nämndes som enda gränsöverskridande projekt i förslaget den så kallade Bottenkorridoren, det vill säga förbindelsen från Uleåborg via Torneå och Haparanda till Luleå. Från Tillväxt-Finland var inte ett enda projekt med, trots att det finns flera planerade järnvägsförbindelser i regionen som stärker Finlands tillgänglighet och ekonomiska tillväxt.
Till följd av aktivt påverkansarbete förändrades dock situationen den 15 december 2025. EU-ländernas trafikministrar godkände en ståndpunkt där två nya förbindelser som berör Finland lades till på prioritetslistan för trafikfinansiering: Helsingfors–Åbo–Stockholm och Tammerfors–Helsingfors–Tallinn.
Detta innebär att medlemsländerna erkände projekten som strategiskt betydelsefulla och som producerande europeiskt mervärde, vilket är ett bevis på Finlands och vår regions framgångsrika påverkansarbete. Att komma med på listan är en signal om projektets EU-stödberättigande. Eftersom Västbanan är en del av förbindelsen Helsingfors–Åbo–Stockholm, skulle den alltså kunna få upp till hälften av hela finansieringen från EU.
Samtidigt med linjerna på EU-nivå har man också gått framåt i Finland. Lojo och Salo stads beslut om att finansiera Västbanan innebär att banan genomförs. Dessutom beviljade riksdagen i enlighet med Egentliga Finlands förslag tidigare i december ett anslag till Trafikledsverket för en utredning av den fasta förbindelsen Helsingfors–Åbo–Stockholm. Vi hoppas att den nationella utredningen kan genomföras under den pågående valperioden.
Varför har just förbindelsen Helsingfors–Åbo–Stockholm lyfts fram både i EU och i Finland? I bakgrunden finns en bredare bedömning av var de verkliga nyttorna av stora trafikprojekt uppstår.
Färska utredningar visar att de största effekterna av gränsöverskridande förbindelser inte så mycket hänför sig till trafiken utan framför allt till ekonomin och arbetsmarknaden. När stora stadsområden och ekonomiska regioner kopplas samman med permanent infrastruktur uppstår bredare arbetsmarknader, bättre matchning av arbete och kompetens samt förutsättningar för produktivitetstillväxt. Dessa effekter uppstår inte genom enskilda väg- eller banförbättringar.
Från Norden finns en tydlig jämförelsepunkt. Öresundsbron som förenade Sverige och Danmark förändrade hela regionens ekonomiska dynamik. I den rapport som Miltton genomförde och som publicerades i början av december, Nordic Capitals Railway, konstateras att hela 70 procent av projektets nytta har uppstått genom sammanslagningen av arbetsmarknaderna, inte genom själva trafikförbindelsen. En liknande effektmekanism kan identifieras även i förbindelsen mellan Helsingfors och Stockholm.
I utredningarna betonas också Finlands förändrade position. Efter Rysslands anfallskrig är Finland inte längre en logistisk knutpunkt mellan öst och väst utan Europas norra kant. I praktiken går nästan hela vår utrikeshandel via Östersjön, vilket gör vårt system sårbart. En permanent västförbindelse skulle skapa en alternativ rutt till Europa och stärka hela landets försörjningsberedskap. Förbättrad försörjningsberedskap skulle också förbättra Finlands attraktivitet som investeringsobjekt, vilket framhävdes i svaren när Åbo handelskammare utredde företagsledningens representanters syn på västförbindelsen.
Även säkerhetsperspektivet är starkt närvarande. I och med Finlands och Sveriges Nato-medlemskap har Nordeuropas betydelse ökat i EU:s och Natos gemensamma planering. Gränsöverskridande, så kallade dubbelanvändningsförbindelser tjänar både civiltrafik och undantagsförhållanden. Just sådana projekt prioriterar EU nu i sin finansiering.
Det är väsentligt att konstatera att förbindelsen Helsingfors–Åbo–Stockholm inte är ett lokalt projekt, även om den går via Åbo. Det handlar om hela Finlands västförbindelse, som kopplar landet tätare till Nordeuropas och vidare till Centraleuropas ekonomiska regioner. Geografin bestämmer rutten, men effekterna sträcker sig till hela Finland.
Att komma med på EU:s finansieringskarta och riksdagens utredningsbeslut visar att det inte längre bara handlar om en vision. Projektet har gått in i ett skede där dess förutsättningar utvärderas samtidigt både nationellt och på europeisk nivå. Nu är det avgörande hur Finland utnyttjar denna situation i den fortsatta beredningen.
Finland måste ha en strategisk vision för att främja vårt lands tillgänglighet. Linjerna för visionen ska göras när riksdagen i början av vårens sessionsperiod beslutar om planen Trafik 12 som styr trafikutvecklingen. Våra stora trafikprojekt måste bringas till en sådan nivå att de klarar sig i tävlingen om EU-finansiering.
Artikeln har ursprungligen publicerats som anförande i Åbo Underrättelser 21.12.2025.
Bild: Tom Grünbauer / Unsplash.
