Målen för regeringsprogrammet för Egentliga Finland

Regeringen stärker Finlands västförbindelser genom att utveckla förbindelsen Helsingfors–Åbo–Stockholm som en del av den nordiska tillväxtkorridoren som sträcker sig ända till Oslo. Regeringen förbinder sig att, utifrån Trafikledsverkets förstudie som färdigställs år 2027, främja fortsatt planering, bedömning av ekonomiska konsekvenser samt att tillsammans med Sverige och Norge verka för en gemensam nordisk status för korridoren.

Förbindelsen Åbo–Stockholm har identifierats som en av de fyra centrala förbindelserna för civil och militär användning inom den nordiska strategin för transportinfrastruktur och beredskap. Förbindelsen stärker Finlands integration med Sverige och övriga Norden samt förbättrar samspelet mellan arbetsmarknader, företagande och innovationskluster. Målet är ett enhetligt ekonomiskt område med cirka 7 miljoner invånare.

På EU-nivå eftersträvar Finland att en fast förbindelse mellan Åbo och Stockholm inkluderas i TEN-T:s stomnät i samband med förordningsreformen år 2028, så att projektets strategiska betydelse och möjligheterna till EU-finansiering kan utnyttjas fullt ut.

Regeringen förbinder sig till Västbaneprojektet och fattar ett investeringsbeslut om Västbanans andra fas. Den första fasen kommer att följas av byggandet av en direktlinje mellan Salo och Lojo och dubbelspår mellan Åbo och Salo.

Västbanan är det viktigaste infrastrukturprojektet i tillväxt-Finland och skapar en pålitlig och snabb förbindelse mellan två stora tillväxtcentra och utvidgar arbetsmarknaden i södra Finland till mer än 1,5 miljoner människor. De fulla fördelarna med projektet kan realiseras först när båda faserna är slutförda.

Den beräknade kostnaden för den andra fasen är cirka 1,7 miljarder euro. Projektet kommer att dra nytta av sin status som ett utökat stomnät i TEN-T-transportnätet, där projekt kan få upp till 50% av sin finansiering från Fonden för ett sammanlänkat Europa (CEF). Västra järnvägen är en del av korridoren Helsingfors-Tokholm. Genomförandet av projektet kommer att stärka funktionaliteten, försörjningstryggheten och säkerheten i hela det västgående transportsystemet.

Under regeringsperioden inleds närtågstrafik i Egentliga Finland som en del av förnyelsen av statens upphandlingssystem för persontrafik på järnväg 2031. Trafiken inleds stegvis på alla fyra linjer från Åbo till Nystad, Loimaa och Tammerfors, Salo och Nådendal. Fjärrtågstrafiken till Reso fortsätter som köptrafik efter en pilotperiod 2028-2030, om trafiken inte fortsätter på marknadsvillkor.

Egentliga Finland är Finlands tredje största landskap och det enda i södra Finland som inte har någon statsstödd regional persontrafik med tåg. Regeringen kommer att åtgärda denna situation genom att införa köp av regional persontrafik med tåg 2031, och det statliga stödet för köp av regional persontrafik med tåg kommer att utvidgas till Egentliga Finland.

Utvecklingen av ett hållbart transportsystem i Egentliga Finland bygger på ett regionalt kollektivtrafiksystem som förbinder regioncentra med Åbo och fjärrtågsförbindelser. Den regionala spårtrafiken stöder utvidgningen av arbetsplatsområden, näringslivets konkurrenskraft och utsläppssnål rörlighet.

Regeringen gör banavsnittet Åbo – Nystad till ett nationellt prioriteringsprojekt för försörjningsberedskapen. Banan ingår i det investeringsprogram som Trafikverket prioriterar, har identifierats som ett av de mest brådskande reparationsprojekten i bannätet och är genomförbar med tanke på planeringsberedskapen. Översynen måste utföras snarast för att garantera säkerheten och driftskapaciteten på linjen.

Nystadslinjen betjänar stora industri- och hamnverksamheter samt transporter av farligt gods. I synnerhet gödselfabriken och hamnen i Nystad utgör ett viktigt nav för inhemsk livsmedelsproduktion och försörjningstrygghet. Att säkerställa linjens driftsäkerhet är avgörande för krisberedskapen och den nationella säkerheten. Översynen kommer också att stärka genomförandet av investeringarna i den gröna omställningen och förutsättningarna för att starta passagerartågstrafik mellan Åbo och Nystad. Kostnaden för projektet beräknas uppgå till 162 miljoner euro. Dessutom kommer staten att behöva medfinansiera hållplatserna längs länken tillsammans med kommunerna längs linjen.

Som en del av utvecklingen av bannätet i Egentliga Finland genomförs en grundrenovering och elektrifiering av Nådendalsbanan. Nådendals hamn är en av Finlands viktigaste knutpunkter för godstrafik och energiförsörjning, och utvecklingen av banan är nödvändig för att trygga hamntrafiken, industrins transporter och investeringar kopplade till den gröna omställningen.

Utvecklingen av Nådendalsbanan möjliggör regional tågtrafik på sträckan Nådendal–Åbo–Tammerfors samt en förlängning av fjärrtågstrafiken från Helsingfors till Nådendal i enlighet med MAL-avtalet. Investeringen kompletterar grundrenoveringen av banan Åbo–Nystad som en sammanhängande helhet och skapar förutsättningar för att inleda persontrafik på en av de mest lönsamma nya trafiksträckorna i Finland (Salo–Åbo–Nådendal). Projektet är färdigt för genomförande och kostnadsberäkningen uppgår till 19 miljoner euro.

Åbo ringväg (väg 40 / E18) från Nådendal till Reso kräver fyrfiliga motorvägar med dubbla körfält och smidigare korsningar. Projektet är en del av den mer omfattande utvecklingen av Åbo ringväg och en fortsättning på förbättringen av avsnittet i centrum av Reso.

Vägplanen för projektet håller på att godkännas och kommer att vara klar för genomförande 2027, till en kostnad av 269 miljoner euro. Som bäst passerar upp till 18 000 fordon mellan Nådendal och Raisio centrum varje dag. Projektet är en del av den transeuropeiska stomnätskorridoren TEN-T, vars servicenivå måste uppgraderas för att uppfylla kraven senast 2030.

Projektet kan genomföras i faser. De mest kritiska avsnitten med avseende på trafik och säkerhet, till exempel korsningen mellan Ruona trafikplats och Armonlaaksontien trafikplats, kan genomföras i den första fasen. Den första, grova kostnadsberäkningen för trafikplatsen ligger på mellan 25 och 30 miljoner euro.

Riksväg 9 är en viktig vägförbindelse i inlandet och en central transportled för exportindustrin till hamnarna i Åboregionen. Sträckan Lieto–Aura är en av de mest bristfälliga delarna av huvudvägnätet inom tillväxttriangeln och farligare än det övriga huvudvägnätet. På riksväg 9 ska följande åtgärder genomföras i prioriterad ordning: utbyggnad till fyrfilig väg av bredfältsvägen mellan Liedo station och Aura, tre omkörningsfältspar på sträckan Aura–Humppila gräns i Loimaa samt planskild anslutning i Aura.

Vägplanerna för utbyggnaden till fyrfilig väg och för omkörningsfältsparen är färdiga. Vägplanen för den planskilda anslutningen i Aura färdigställs hösten 2027. Kostnadsberäkningen för fyrfilig väg uppgår till 67 miljoner euro. Omkörningsfältsparen kan genomföras stegvis och kostnadsberäkningarna för de enskilda etapperna är 16,3, 23,0 respektive 32,0 miljoner euro.

Syftet med projektet för att förbättra Salos östra förbifart, Kantonsväg 52, är att leda bort genomfartstrafiken från gatunätet i Salo centrum och förbättra affärsförbindelserna. Den första fasen av projektet, Perniöntie – Highway 110, slutfördes 2016. Den andra fasen består av sträckan mellan Somerontie och 110. Vägplanen har färdigställts 2025 och projektet är klart för genomförande. Kostnaden för projektet beräknas uppgå till cirka 85 miljoner euro.

Motorväg 10 är en viktig del av transportnätet i sydvästra och södra Finland och en länk mellan de två regionerna. Trafikvolymerna på motorvägen är höga, särskilt mellan Åbo och Liedo, med ett genomsnitt på cirka 14 000 fordon per vardag mellan Åbo ringväg och Liedo centrum. Kapacitetsbristen på vägen orsakar trafikstockningar och trafiksäkerhetsproblem.

En plan för områdesreservering pågår för den fyrfiliga tvåfiliga motorvägen mellan Åbo ringväg 40 och Loukinainen i Liedo. Vägplaneringen och, vid behov, generalplanen för projektet kan inledas 2027 till en kostnad av cirka 1 miljon euro.

Skärgårdstrafiken är en bastjänst av nationell betydelse som finansieras och organiseras av staten. Fungerande förbindelser är en förutsättning för att skärgården ska vara bebodd, för att näringarna ska kunna fortgå och för att turismen ska kunna växa under kontrollerade former. Största delen av Finlands färjeterminaler finns i Åbolands skärgård, och i Skärgårdshavet finns ett omfattande nätverk av förbindelsefartyg. Att trygga finansieringsnivån för skärgårdstrafiken är viktigt för att upprätthålla servicenivån och för att möta den ökade efterfrågan, särskilt under turistsäsongen.

I sydvästra Finland är gång och cykling en viktig del av ett hållbart transportsystem och främjandet av hållbar turism. För att förbättra trafiksäkerheten krävs finansiering av regionala cykelvägar och utveckling av Saaristo ringväg och Piene ringväg. Ringvägarna är nationellt viktiga turistvägar, och utvecklingen av dem stärker skärgårdsturismen året runt, den lokala ekonomiska aktiviteten och en hållbar mobilitet. I Pargas och Nådendal är ringvägsprojekten klara för genomförande, med ett totalt finansieringsbehov på cirka 10 miljoner euro.

I Pargas är det kostnadseffektivt att ersätta slottet mellan Houtskar och Kivimo med en bro. Att ersätta den korta färjeförbindelsen med en bro kommer att förbättra trafikflödet, säkerheten och tryggheten samt minska driftskostnaderna. Vägdesignen för projektet är klar för genomförande och kostnaden beräknas till 11 miljoner euro. Projektet ingår i Farledsverkets investeringsprogram och är kostnadseffektivt.

Reformera farledsavgiftssystemet i sin helhet så att avgiftsunderlaget speglar den faktiska användningen av farleder och isbrytning. Alternativt kommer regeringen att undersöka möjligheten att frikoppla kostnaderna för isbrytning från farledsavgiften och fördela dem enligt principen om att förorenaren betalar. Införandet av fjärrlotsning kommer att möjliggöras. Genom reformerna säkerställs en rättvis konkurrens mellan hamnarna och att Finlands viktigaste förbindelser västerut fungerar.

Sydvästra Finlands hamnar utgör en viktig knutpunkt för Finlands utrikeshandel med västvärlden. Det nuvarande systemet med farledsavgifter ger dock hamnarna i regionen en orättvis konkurrenssituation: kostnaden för isbrytning står för mer än hälften av de farledsavgifter som fartygen betalar, trots att behovet av isbrytning i hamnarna i Egentliga Finland är mycket begränsat. Samtidigt betalar fartyg som besöker hamnarna en kostnad för den långa ööverfarten som baseras på resans längd, vilket inte återspeglar kostnaden för tjänsten.

Dessutom strävar regeringen efter att utvidga TEN-T-stomnätet till hamnar, inte bara till stadscentrum. Regeringen kommer att se till att nästa uppdatering av EU:s kriterier för militär rörlighet tar hänsyn till förhållandena i Östersjöregionen, så att kriterierna för farledsdjup och kajlängd inte utesluter hamnar från EU-finansiering.

Åbo flygplats är den andra flygplatsen i Finlands TEN-T-stomnät, tillsammans med Helsingfors-Vanda flygplats. Flygplatsen är den fjärde största i Finland när det gäller antalet internationella passagerare. All kommersiell trafik på flygplatsen är marknadsbaserad. Mer än en halv miljon människor bor inom en timme från flygplatsen och nästan 300 000 passagerare passerar genom flygplatsen varje år. Turku Airport har en betydande regional ekonomisk påverkan.

Regeringen tryggar Åbo flygplats ställning som en strategiskt viktig flygplats som en del av reformen av det nationella flygplatsnätet. Åbo flygplats strategiska ställning grundar sig inte bara på regionens näringsliv, turism och internationella tillgänglighet, utan också på dess myndighetsfunktioner och övergripande säkerhet. Flygplatsen spelar en nyckelroll i gränssäkerhet, sjöräddning och samarbete mellan myndigheter, och dess tillgänglighet dygnet runt är avgörande både i normala situationer och i nödsituationer.

God flygtillgänglighet är också en förutsättning för turismtillväxt. Mer än två miljoner turister besöker provinsen varje år. Regionens turismintäkter på cirka en halv miljard euro kommer att mer än fördubblas under de kommande 10 åren. Åbo fungerar som reservflygplats för Helsingfors-Vanda flygplats och är därför en viktig del av driftsäkerheten för flygtrafiken i hela landet.

Regeringen har förbundit sig att fortsätta Skärgårdshavsprogrammet och trygga finansieringen under de kommande regeringsperioderna. För att minska näringsbelastningen till hållbara nivåer krävs effektivare förvaltning och kostnadseffektiv resursfördelning.

Finlands viktigaste mål för att rädda Östersjön är att förbättra Skärgårdshavets status och att avlägsna de diffusa föroreningarna från jordbruket från listan över Östersjöns största förorenare. Enligt Statens revisionsverk har styrningen och finansieringen av vatten- och havsvården hittills inte lett till önskat resultat när det gäller att minska näringsbelastningen.

Regeringen kommer att säkerställa att de åtgärder som redan har testats och visat sig fungera i Skärgårdshavsprogrammet konsolideras och skalas upp. Regeringen bör öronmärka och fördubbla finansieringen av programmet under den kommande perioden. Dessutom bör Skärgårdshavets forskningsinfrastruktur stärkas och företagens deltagande möjliggöras.

Som en del av Skärgårdshavsprogrammet kommer regeringen att fortsätta och konsolidera finansieringen av gipsbehandling även från och med 2028 i Skärgårdshavets avrinningsområde. Dessutom bör gipsbehandling möjliggöras på ekologiska åkrar, och medfinansieringsmodellen för strukturkalk och träfiber bör införas för skiften där gips inte är lämpligt.

Regeringen kommer att inkludera Skärgårdshavets avrinningsområde som ett särskilt strategiskt område i Finlands nationella och regionala partnerskapsplan 2028-2034 (NRP-programmet). Miljöersättningarna för jordbruket kommer att ökas och riktas till den mest förorenade åkermarken (15 % av åkerarealen) på en datadriven grund, så att finansieringen riktas kostnadseffektivt dit där miljöpåverkan är störst. Inriktningen av betalningarna kommer att baseras på befintliga riskdata, t.ex. erosionskänslighet, modeller för inriktning av skördetäckning och gradvis utökade näringsdata.

En förutsättning för den förhöjda stödnivån är att skiftesspecifika uppgifter om näringsämnen lämnas in. Åtgärder som berättigar till förhöjt stöd är ekologisk odling, äkta vintertäckning, skyddsremsor, fånggrödor, växtföljd, organiskt material på åkern, förbättrad vattenhushållning på åkrarna, återvinning av näringsämnen samt främjande av överföring och bearbetning av stallgödsel. Den framtida utvecklingen av systemet för jordbruks- och miljöstöd kommer att baseras på principerna om prestationsrelaterat stöd.

Regeringen beslutar att genomföra ett pilotprojekt i Skärgårdshavets avrinningsområde för att identifiera och återställa de mest förorenade jordbruksområdena på frivillig basis och att förvärva dem för tillfällig eller permanent användning för vattenskydd och naturvård. Pilotprojektet bygger på den danska modellen för att minska näringsämnesföroreningar genom ändrad markanvändning, särskilt i kust- och avrinningsområden där miljövinsterna är störst.

Pilotprojektet kommer att baseras på avrinningsområdesspecifik belastnings- och riskinformation och syftar till att uppnå permanenta minskningar av näringsbelastningen, förbättra den biologiska mångfalden och stödja anpassningen till klimatförändringen. Staten finansierar pilotprojektet separat och ansvarar för den nationella styrningen av modellen i samarbete med regionala aktörer. Den statliga finansieringen av pilotprojektet kommer att fungera som startkapital för en fond som ska vidareutvecklas, huvudsakligen baserat på privat finansiering. Resultaten av pilotprojektet kommer att användas för att utvidga metoden till andra utsatta kustområden och andra livsmiljöer.

Regeringen kommer att stärka den biologiska mångfalden genom att fortsätta och finansiera Pearl Habitat Programme och Municipal Pearl Grant Application, samt METSO-programmet som en del av den nationella restaureringsplanen som är under utarbetande. Det långsiktiga målet är att stoppa förlusten av livsmiljöer och förbättra deras tillstånd fram till 2050. I Skärgårdshavet och dess avrinningsområde finns ett betydande antal hotade livsmiljöer och arter på nationell nivå, och dessa bör omedelbart förbättras.

Regeringen kommer att korrigera de negativa effekterna av tidigare politik på hotade traditionella biotoper genom att stärka deras skötsel och kontinuitet, tillåta mer långsiktiga skötselavtal, inklusive för bete, och ett mer flexibelt stödsystem. Arealen skötta traditionella biotoper har minskat kraftigt de senaste åren eftersom det nuvarande nationella jordbruksstödet inte i tillräcklig utsträckning stödjer värden för biologisk mångfald. NRP har potential att ändra på detta.

Finland förbinder sig till en kontrollerad och gradvis övergång från importerad ammoniak till grön, inhemsk ammoniak. Övergången kommer att stärka försörjningstryggheten för livsmedelsproduktion, industri och transport. Inhemsk ammoniak kommer att förbättra livsmedelsproduktionens självförsörjning av gödningsmedel.

Att utveckla inhemsk produktion av grön ammoniak är nyckeln till Finlands övergång från importberoende av krigförande eller geopolitiskt instabila regioner. Den strategiska betydelsen av Finlands enda anläggning för produktion av grön ammoniak, som planeras i Nådendal, måste erkännas i omställningen. Statligt stöd och riskdelningsmekanismer bör riktas inte bara till energiinvesteringar utan också till användningen av ammoniak som gödningsmedel. Stödpolitik och reglering måste möjliggöra uppkomsten av en grön ammoniakmarknad i övergångsfasen, när råvaran ännu inte är kostnadsmässigt konkurrenskraftig med fossila alternativ.

Regeringen säkerställer förutsättningarna för elförsörjning och investeringar i grön omställning i Södra Finland genom att fokusera på utvecklingen av stamnätet i Sydvästra och Södra Finland och genom att effektivisera tillståndsförfarandena för investeringar i stamnätet. Regleringen ska säkerställa en förutsägbar och ekonomiskt lönsam investerings- och verksamhetsmiljö. Egentliga Finland är ett viktigt investeringsområde för industrin, vätgasekonomin och dataintensiva lösningar, men nätets kapacitet begränsar tillväxten. I utvecklingen av nätet bör man prioritera förbindelser som kopplar samman elproduktionen på västkusten med tillväxtcentra i södra Finland. I Egentliga Finland är förbindelsen Lieto-Raisio ett aktuellt och brådskande utvecklingsprojekt. De följande stora utvecklingsbehoven är förbindelserna Raumo-Nystad-Raisio och Lundo-Salo-Virkkala.

Regeringen kommer också att förtydliga och uppdatera regelverket för elmarknaden så att havsbaserad vindkraft som produceras i Ålands territorialvatten kan anslutas till det finska fastlandsnätet. Detta är nödvändigt för att trygga elförsörjningen i Egentliga Finland och andra högkonsumtionsområden i södra Finland.

Enligt lagen om fysisk planering har kustföreningarna en lagstadgad uppgift inom havsplanering utan budgetfinansiering. Havsplaneringen i de åtta kustlänen samordnas av Egentliga Finlands förbund. Verksamheten finansieras med projektmedel. Betydelsen av havsplanering lyfts tydligt fram i EU:s nya riktlinjer för havspolitiken, och EU kommer att ställa nya utmaningar och krav på havsplaneringen. Staten måste ge kustområdesföreningarna tillräcklig finansiering för att de ska kunna utföra havsplaneringsarbetet.

Regeringen stärker den högre utbildningens och FUI-verksamhetens roll som grund för Finlands ekonomiska tillväxt, konkurrenskraft och förnyelseförmåga. Regeringen håller fast vid riksdagens mål för FUI-verksamheten och indexeringen av basfinansieringen för högskoleutbildningen. Avgörande för tillväxten är att genomförandet av högskolevisionen, som styr högskole- och FUI-politiken, bygger på en resursfördelning som utgår från kompetensbehov, prestationer och effekter.

Fördelningen av platser inom högre utbildning, basfinansiering och FUI-satsningar måste svara mot efterfrågan på studenter i tillväxtregioner, arbetsmarknadens behov, industriell utveckling och stärkandet av kompetenskluster. I tillväxtregioner är investeringar i kunskap mest effektiva för att stödja högre utbildningsnivåer, tillgången till kvalificerad arbetskraft, företagsdriven innovation och kommersialisering av teknik.

Systemet för högre utbildning ska utvecklas med fokus på att höja utbildningsnivån, forskningens kvalitet och genomslagskraft, och resurser ska inte i onödan bindas upp av administrativa reformer. Värdekedjan mellan forskning och näringsliv ska stärkas så att FUI-satsningar mer systematiskt leder till kommersialiserbara och skalbara lösningar.

Finansieringssystemet för högskoleutbildning förenklas och dess styrande effekter förtydligas. Samtidigt stärker regeringen högskolornas och de regionala FUI-aktörernas förmåga att dra nytta av EU:s konkurrenskraftiga finansiering av forskning och innovation som en del av Finlands tillväxt och internationella genomslagskraft.

Regeringen kommer att stärka teknisk utbildning och forskning i Åboregionen och forskningsklustret av universitet inom området. Regeringen kommer att öka antalet platser och snabba utbildningsvägar inom kritiska kompetensområden för sjöfartsindustrin, möjliggöra flexibla utbildningsmodeller för sysselsatta och karriärbytare och stärka gemensamma utbildningsprogram mellan högre utbildning, yrkesutbildning och företag. Regeringen kommer att säkerställa kontinuiteten i finansieringen av forskning, utveckling och innovation för sjöfartsindustrin och stödja uppbyggnaden av starka ekosystem inom hållbar sjötransport, smart tillverkning och arktisk marin teknik.

För att upprätthålla sjöfartsindustrins konkurrenskraft och behålla produktionen i Finland krävs långsiktiga investeringar i kunskap, FoUI och arbetskraftsförsörjning. Sektorns starka orderbok, inklusive Åbo skeppsvarvs långsiktiga ramavtal, Raumovarvets isbrytarprojekt och den starka tillväxten för Teijo- och Nystadsvarven, visar på sjöfartsindustrins internationella konkurrenskraft och behovet av att säkerställa en fortsatt positiv utveckling i Finland. Regeringen kommer att stärka det maritima kompetensklustret som täcker hela sydvästra Finland och lansera program för att utveckla den övergripande sjösäkerheten och ekonomin på låg höjd genom att stärka forsknings- och experimentmiljöerna och undanröja rättsliga hinder.

De senaste årens minskade finansiering av grundforskning och kliniska prövningar har undergrävt effektiviteten i hälsoforskning och innovation, den internationella konkurrenskraften, Finlands attraktionskraft som investeringsmiljö och patienternas tillgång till nya behandlingar. För att komma till rätta med situationen kommer regeringen att stärka finansieringen av grundforskning och tillämpad forskning, ompröva hur befintliga finansieringsinstrument och incitament fungerar samt öka kvantiteten och kvaliteten på kliniska prövningar. Fördelningen av offentliga FoU-medel kommer att fokusera på de strategiska prioriteringar som identifierats av forsknings- och innovationsrådet.

Regeringen kommer att förbättra smidigheten och förutsägbarheten i tillståndsförfarandena genom att påskynda det nationella genomförandet av EU:s förordning om kliniska prövningar, säkerställa en säker användning av hälso- och biobanksdata för forskning och stärka utbildningen av läkare och forskare. Integrationen av forskning och vård kommer att stärkas genom att fördjupa samarbetet mellan universitet och universitetssjukhus, och välfärdsregionernas fulla roll som möjliggörare av forskning kommer att utvecklas genom att öka den särskilda forskningsfinansieringen för universitetens välfärdsregioner.

Regeringen identifierar främjandet av kvinnors hälsa som en av Finlands framtida tillväxt- och exportpotential. Initiativet Women’s Health Hub Finland kommer att byggas upp kring ett internationellt kompetenscentrum inom forskning, diagnostik och hälsoteknik, med nödvändiga resurser. Navet kommer att dra nytta av det starka befintliga ekosystemet och de globala ankarföretagen i Åboregionen. Kvinnors hälsa är ett globalt behov som Finland kan tillgodose genom innovationspolitik, exportfrämjande och t.ex. utvecklingspolitik.

Regeringen kommer att stödja utvecklingen av en hållbar skärgårdsturism och infrastruktur för turism, främja turistföretagens investeringar och förbättra tillgängligheten till skärgårdsregionerna. Utvecklingen kommer att fokusera på att främja året runt-turism och stärka skärgårdens profil, med målet att fördubbla turistintäkterna och etablera en stark position som en del av Finlands turismexport.
Regeringen kommer att följa upp den nationella turismstrategin med ett konkret tillväxtprogram för att stärka turisminvesteringarna, den internationella tillgängligheten och den hållbara tillväxten. Programmet riktas till de tillväxtområden som identifierats i Finlands turismmarknadsföring, framför allt Åbolands skärgård. Tillväxtprogrammets huvudmål är att främja året runt-turism och möjliggöra smidiga resekedjor. För att stimulera öturism kommer ökade nivåer av investeringsstöd för företag att användas för att dra nytta av långa avstånd, transport, logistik, säsongsvariationer och fragmentering av infrastruktur.

Egentliga Finlands internationella dragningskraft förstärks förutom av skärgården även av de betydande kultur-, idrotts- och arkitekturmiljöerna samt av Åbos ställning som historisk och europeisk kulturstad. Regeringen anser att Åbos kulturattraktioner och internationella evenemang, såsom Paavo Nurmi-spelen och Ruisrock, samt andra viktiga objekt i regionen, såsom Pemar sanatorium, är viktiga för turismintäkterna, den internationella synligheten och regionens livskraft.

Den ekonomiska tillväxten, försörjningsberedskapen och livskraften i Egentliga Finland förutsätter ett tillräckligt utbud av arbetskraft. Internationalisering är en viktig konkurrensfaktor för Egentliga Finland, och invandringspolitiken ska stödja integrationen av kunniga arbetstagare och anställda i Finland och deras snabba integration i arbetslivet och samhället.

Regeringen kommer att ändra undantaget för permanent uppehållstillstånd så att det inte bara gäller personer som avlagt högre högskoleexamen utan också personer som avlagt yrkeshögskoleexamen i Finland. Integrationen av kvalificerade arbetstagare på arbetsmarknaden stärks genom att stödja karriärvägledning och arbetsgivarsamarbete i högskolor, genom att göra det möjligt för internationella kvalificerade arbetstagare att inleda språkstudier innan de kommer till landet och genom att utveckla rekryterings- och utbildningsstödprogram för företag. Regeringen kommer att rikta finansieringen av integrationsutbildning mot modeller som är integrerade i arbetslivet och möjliggöra mer flexibla kombinationer av finansiering från sysselsättningsregioner, kommuner och högskolor.

Regeringen kommer att utvärdera och korrigera effekterna av inkomstgränser för familjeåterförening på arbetskraftsutbudet. Alltför höga inkomstgränser gör det svårt att bosätta sig permanent och ökar arbetskraftsomsättningen, särskilt i sektorer där lönerna är måttliga men efterfrågan på arbetskraft är kritisk, till exempel jordbruk och livsmedelsindustrin.

Regeringen reformerar statsandelssystemet som helhet så att det tryggar kommunernas finansiering i förhållande till deras lagstadgade uppgifter och den demografiska utvecklingen. Regeringen stärker kommunernas investeringsförmåga och ekonomiska hållbarhet så att investeringar i livskraft, infrastruktur och tillväxt kan genomföras även i en lågkonjunktur. Staten ska säkerställa att nya uppgifter finansieras fullt ut och att beslut som påverkar kommunernas ekonomi bedöms som en helhet. Regeringen kommer att förtydliga finansieringssystemet så att det finns en tydlig arbetsfördelning mellan kommunernas ansvar, statens styrning och välfärdsregionernas skyldigheter.

En del av den kalkylmässiga kostnaden för statliga bidrag bestäms av kommunens ökaraktär. Reformen av lagen om öar har uppdaterat lagen för att återspegla det förändrade sammanhanget, men är fortfarande ofullständig på grund av att reformen av statsbidraget kollapsade. Regeringen kommer att se till att lagen om öar och dess klassificering av ökaraktären beaktas fullt ut i systemet för statsbidrag och att finansieringen fördelas på ett transparent sätt till de kommuner och regioner där ökaraktären skapar verkliga och permanenta merkostnader för tillhandahållandet av tjänster.

Regeringen kommer att reformera det nationella finansieringssystemet för regional utveckling och regionalt investeringsstöd för företag. Regeringen kommer att påverka EU:s regionalstödspolitik för att öka effektiviteten i finansieringen och undvika snedvridning av konkurrensen mellan regioner. Regionala utvecklings- och stödbehov måste bedömas utifrån reella ekonomiska och arbetsmarknadsmässiga förutsättningar, inte enbart utifrån gleshet eller NUTSgränser låsta till storregioner som inte speglar skillnader i utveckling och befolkningstäthet inom regioner. Genom att fokusera på strukturfondernas effektivitet ger de större fördelar för ekonomin. Regionerna har den bästa överblicken över den regionala situationen och de mest effektiva åtgärderna. Regionerna bör ha en stark roll i tilldelningen av medel för regional utveckling. Medlen bör fördelas direkt till regionförbunden, som har ett lagstadgat ansvar för den regionala utvecklingen.

De nuvarande olika nivåerna på investeringsstödet till företag, som baseras på faktorer som låg befolkningstäthet och geografiskt läge, bör avskaffas. De snedvrider konkurrensen mellan företagen. Om regionalt inriktade stödnivåer fortsätter att användas bör högre stödnivåer också möjliggöras i omstruktureringsregionerna i södra och västra Finland. Särskild hänsyn måste tas till skärgårdens speciella förutsättningar. Regeringen stärker det nationella mandatet att rikta och uppdatera stödområdena också under programperioden i situationer med plötsliga strukturförändringar och att påverka EU:s reglering av statligt stöd och tolkningen av den så att användningen av regionalstöd stöder en balanserad regional utveckling i hela landet.

Finansieringsmodellen för arbetslöshetsförmåner, servicesystemets formella karaktär och den dåliga tillgången till tjänster för de mest utsatta har orsakat problem för kommunerna när det gäller att genomföra reformen av arbetsförmedlingen. Den s.k. incitamentsbaserade finansieringsmodellen för arbetslöshetsförmåner sätter kommunernas ekonomiska kapacitet på prov. Lagstiftningen om lagstadgade tjänster stöder inte i tillräcklig utsträckning utvecklingen av lokala lösningar och en kostnadseffektiv inriktning av tjänsterna. Kommunerna har inte heller tillräckliga verktyg för att stödja långtidsarbetslösa arbetssökande. Befintliga arbetsförmedlingar enligt organisationslagen är alltför begränsade för att kunna anställa de mest missgynnade.

Regeringsprogrammet innehåller en rad korrigeringar av arbetsförmedlingssystemet. Finansieringsmodellen för arbetslöshetsförmåner kommer att ändras så att den blir mer rättvis när det gäller konjunkturrisker och strukturella faktorer för arbetslöshet. Kommunerna får större flexibilitet i tillhandahållandet av tjänster och i inriktningen av tjänsterna på de arbetssökande som har nytta av dem. Tjänster för arbetsförmedlingskunder i en utsatt situation på arbetsmarknaden kommer att säkras.