Att rädda Skärgårdshavet är inte bara miljöskydd, utan en nödvändig del av förnyelsen av Finlands jordbruk, livsmedelssäkerhet och försörjningsberedskap. Det krävs mod att styra EU- och nationell stödpolitik mot resultat, cirkulär ekonomi och effektiv retention av näringsämnen. Investeringen betalar sig tillbaka genom förbättrad markbördighet, renare hav, mer hållbart jordbruk och starkare självförsörjning.
EU:s finansieringsram 2028–2034 är avgörande. I kommissionens grundförslag ökar medlemsländernas frihet att allokera jordbruks- och regionalutvecklingsfinansiering, samtidigt som nya behov exempelvis inom försvaret minskar traditionella stödobjekt. Finland måste i förhandlingarna säkerställa att livsmedelproduktionens lönsamhet och självförsörjning inte försvagas. Stödeurona ska gå till aktiva jordbrukare och styra jordbruket i en resultatinriktad, hållbar riktning.
Självförsörjning och hållbarhet kan stärkas genom att ersätta mineralgödsel med organiska alternativ, effektivisera näringscirkulationen och påskynda övergången till låg- och nollutsläppslösningar för ammoniak. Till exempel den planerade produktionen av grön ammoniak i Nådendal skulle minska beroendet av importerad gödsel och stärka försörjningsberedskapen. Lösningar i mindre skala för näringscirkulation har utvecklats direkt i anslutning till gårdarna.
Egentliga Finland har exceptionell potential att fungera som utvecklingsplattform för näringscirkulation och miljöåtgärder. I regionen är jordbrukets produktionsvärde i förhållande till stöden bland de högsta i landet, och investeringsviljan är stark. Samtidigt är regionens åkrar en central del av minskningen av näringsbelastningen i Östersjön: Skärgårdshavet är fortfarande i sämst skick av våra havsområden.
Det är nödvändigt att Skärgårdshavsprogrammet, som redan pågått i två valperioder, syns i Finlands EU-partnerskapsplan för perioden 2028–2034. I dess kärna ska ingå Skärgårdshavets strategiska specialområde, där miljöstöden kan höjas och kostnadseffektivt riktas till de mest belastande åkerskiftena. Jordbrukarna är beredda att göra mer, men nuvarande finansiering är inte tillräckligt effektiv.
Kommissionens nya finansieringsmodell ger Finland mer beslutanderätt än tidigare i planeringen av jordbrukspolitiken. Den nationella planen utarbetas till sommaren 2027, det vill säga under de kommande 1,5 åren. Planen ska styra resurser dit där investeringsviljan, produktiviteten och miljönyttan är störst. Skärgårdshavets strategiska specialområde är en central del av denna helhet.
Malla Rannikko-Laine
intressebevakningsdirektör, Egentliga Finlands förbund
Pekka Salminen
chef för miljöenheten, Sydvästra Finlands livskraftscentral
Karoliina Hidén
kontaktdirektör, Åbo stad
Artikeln har ursprungligen publicerats i Maaseudun Tulevaisuus 12.2.2026.
Mer information
