Egentliga Finlands regeringsprogrammål 2023–2027

Snabba förbindelser

God tillgänglighet och snabba trafikförbindelser förbättrar ekonomins prestationsförmåga och påskyndar arbetskraftens rörlighet. Att koppla samman de stora stadsregionerna med en timmes tågförbindelse, öka hamntrafikens kapacitet och effektivisera trafiken på riksvägarna 8 och 9 möjliggör att arbetsplatser och arbetssökande möts samt att varor kan transporteras. Egentliga Finland är när det gäller trafikleder en knutpunkt för alla trafikformer – flyg-, järnvägs-, väg- och sjötrafik. Till följd av Rysslands anfallskrig är trafikströmmarna i förändring, och i den förändrade världssituationen är Egentliga Finland även ur försörjningsberedskapens synvinkel en naturlig väg västerut.

I landskapet är flera trafikprojekt belägna på den europeiska TEN-T-trafiknätets kärnnätskorridor Skandinavien–Medelhavet. Statusen möjliggör att den knappa nationella trafikfinansieringen kompletteras med EU-medel. TEN-T-kärnnätets projekt ska genomföras senast år 2030.

Byggbeslut för timmens tåg

Den snabba tågförbindelsen mellan Åbo och Helsingfors skapar ett omfattande, enhetligt arbets- och ärenderegion för 1,5 miljoner människor i södra Finland. Timmens tåg möjliggör en hållbar ökning av resandet på räls samt utveckling av resekedjor för fjärrtrafik och lokaltrafik.

Den nya genvägen från Esbo via Vichtis och Lojo till Salo förkortar sträckan med 26 kilometer. Tillsammans med kapacitetsökningen genom dubbelspåret Salo–Åbo förkortar projekten restiden till drygt en timme mellan Kupittaa och Böle. Samtidigt möjliggör dubbelspåret att lokaltågstrafik inleds mellan Åbo och Salo och genvägen i västra Nyland.

Timmens tåg har planerats i sammanlagt 14 år och dess planering har finansierats med 115 miljoner euro. Projektets totala finansieringsbehov är cirka 3,4 miljarder euro (Trafikledsverket). Projektet har hittills beviljats cirka 44 miljoner euro i EU-stöd. Den tillgängliga CEF-finansieringen för byggandet är cirka 30 % av kostnaderna.

Byggandet av timmens tåg har inletts från båda ändarna. I stadsregionernas och statens MAL-avtal har man beslutat att med samfinansiering bygga Åbo bangård, dubbelspåret Åbo–Kupittaa och Esbo stadsbana. Planeringen av timmens tåg för dubbelspåret Åbo–Salo och genvägen Salo–Esbo blir klar i bolaget Turun Tunnin juna år 2023. Projektet är färdigt för genomförande direkt i början av valperioden och kräver ett investeringsbeslut av riksdagen. Om beslutet fattas utan dröjsmål är byggandet klart år 2030.

Inledande av lokaltågstrafik i Egentliga Finland

Med lokaltågstrafik som täcker landskapet kan centralstaden Åbo och regioncentrumen förenas till ett enhetligt arbetsområde. Det möjliggör hållbar rörlighet och att styra trafikökningen till kollektivtrafik. Lokaltågstrafiken är en del av den landskapsomfattande kollektivtrafiken, vars andra viktiga delar är bl.a. timmens tåg och lokalbusstrafikens. Utvecklingen av lokaltågstrafiken i Egentliga Finland innebär persontågstrafik Åbo–Nystad, Åbo–Loimaa, Åbo–Salo samt Åbo–Nådendal.

Genomförandet av lokaltågstrafik kräver en lagändring, eftersom den gällande lagen om transportservice begränsar behörigheten för spårtrafik endast till staten samt Helsingforsregionens trafik. Riksdagen ska besluta om utvidgning av statens upphandlade trafik på räls till västra södra Finland genom att öka anslagen för moment 31.20.55. Dessutom behövs ett budgetbeslut om en totalrenovering av banan Åbo–Nystad på sammanlagt 81 miljoner euro enligt investeringsprogrammet för trafikledsnätet, grundrenovering och elektrifiering av sträckan Reso–Nådendal samt statens deltagande i finansieringen av byggandet av stationsinfrastruktur.

Utveckling av Åbo flygplats

Helsingfors-Vanda flygplats och Åbo flygplats, som är viktiga för Finlands internationella trafik, hör till det europeiska trafiknätets, TEN-T, kärnät. Åbo flygplats är landets näst största mätt i internationella trafikens passagerarantal efter Helsingfors-Vanda. Åbo flygplats betydelse för regionens näringsliv betonas genom de internationella förbindelserna. Direkta och fungerande förbindelser till de nordiska hubarna och vidare till Europa möjliggör internationell affärsverksamhet.

Utvecklingen av flygplatsens verksamhetsförutsättningar och upprätthållandet av nätverksprincipen är en förutsättning för regionens internationella tillgänglighet även i framtiden. Att trygga verksamhetsförutsättningarna innebär bl.a. upprätthållande av nattlig flygledning. I framtiden är det möjligt att ansluta Åbo flygplats till bannätet med en egen lokaltågstation på banan Åbo–Toijala.

Utveckling av hamnars förbindelser och konkurrenskraft

Egentliga Finland fungerar som en viktig port västerut och som en logistisk knutpunkt för Finlands sjötransporter. Från Åbo och Nådendals hamnar trafikerar nästan tio tur- och returfartyg dagligen till Sverige och transporterar en stor del av varutrafiken mellan Finland och Norden. Sanktionerna till följd av Rysslands anfallskrig ökar ytterligare hamnarnas betydelse. Utvecklingen av västförbindelserna är en betydande försörjningsberedskapsfaktor när trafikströmmarna eventuellt förändras permanent.

För förbindelserna mellan Skandinavien och Östersjön är utvecklingen av hamnarnas väg- och banförbindelser en viktig utgångspunkt. Baklandsförbindelserna från Åbo och Nådendals hamnar ska bringas till den nivå som definieras av det europeiska kärnätet, bl.a. genom att förbättra smidigheten på Åbo ringvägs Reso-sträcka samt sträckan mellan Reso och Nådendal. Enbart de nya fartyg som börjar trafikera Nådendals hamn ökar lastbilstrafiken på ringvägen betydligt.

De kostnader som uppstår för sjötransporter från farledsavgifter och lotsavgifter måste jämställas. Egentliga Finlands hamnars konkurrenskraft försvagas av att farledsavgifterna ligger på samma nivå som i landets övriga hamnar, trots att behovet av isbrytning är ringa. Dessutom betalar fartyg som anlöper landskapets hamnar högre lotsavgifter till följd av långa lotssträckor i den omfattande skärgården än vad lotskostnaderna uppgår till. För att jämställa konkurrenskraften ska övergång till fjärrlots möjliggöras.

Åbo ringväg i Reso centrum

E18 (stamväg 40) Åbo ringväg är en av Finlands viktigaste huvudtrafikförbindelser. Ringvägen förbinder riksvägarna 1, 10, 9 och 8 samt Åbo och Nådendals hamnar. Den cirka 30 kilometer långa ringvägen hör till det europeiska trafiknätets, TEN-T Skandinavien–Medelhavet-kärnätskorridoren, vars flaskhalsar ska avlägsnas senast år 2030.

Den på många ställen belastade vägen köar vid Reso centrum. Trafikmängderna är 19 000–36 000 fordon per dygn och särskilt tung trafik är det mycket av. Ljusstyrda korsningar fungerar som flaskhalsar för förbindelsen under rusningstid. I Reso centrum finns behov av att bygga en 3+3-filig tunnel på cirka 450 meter under Reso centrum.

Att uppnå TEN-T-kärnätskorridorens krav vid Reso stadscentrum förutsätter omedelbart ett byggbeslut på 205 miljoner euro från riksdagen och genomförande av projektet senast år 2030. Vägplanen blev klar år 2020 och byggandet kan inledas år 2022.

E18 Reso centrum – projektbeskrivning på Trafikledsverkets sidor

Åbo ringväg Nådendal–Reso

Åbo ringvägs förbindelse Nådendal–Reso kräver fyrfilighetsgörande och effektivisering av korsningar. Vägplaneringen för projektet pågår och byggandet kan inledas år 2025. Kostnadsberäkningen är 173 miljoner euro. Projektet hör till den europeiska TEN-T-kärnätskorridoren, vars krav ska uppfyllas senast år 2030. Projektet ska genomföras direkt efter förbättringsarbetena i Reso centrum.

E18 Åbo ringväg – projektbeskrivning på Trafikledsverkets sidor

Riksväg 8 – Letala planskild korsning

Smidigheten i förbindelsen för västkustens livliga näringsliv förutsätter att den fyrarmade plankorsningen i Letala centrum avlägsnas. De fem hamnarna mellan Åbo och Björneborg, avsaknaden av banförbindelse och den livliga varu- och arbetsresetrafiken ökar vägförbindelsens betydelse. Åttvägars andel av hela landets varuexports värde är 29 %.

Trafikmängderna är stora vid Letala centrum, 7 000–8 000 fordon per dygn, varav mycket är tung trafik. Vid korsningen mellan riksväg 8 och stamväg 43 finns behov av att bygga en planskild cirkulationsplats. Vägplanen är klar och projektets byggande skulle kunna inledas år 2022. Den nödvändiga byggfinansieringen är 42 miljoner euro.

Riksväg 8 Letala – projektbeskrivning på Trafikledsverkets sidor

Riksväg 9 – fyrfilighetsgörande, omkörningsfiler och Aura planskild korsning

Riksväg 9 är en betydande inlandsvägförbindelse och exportindustrins transportled till Åboregionens hamnar. Förbindelsen Lundo–Aura är en av de sämre delarna i tillväxttriangeln och farligare än det övriga huvudvägnätet. På riksväg 9 ska fyrfilighetsgörande av bredfilig väg mellan Lundo station och Aura, tre omkörningsfilpar och Aura planskilda korsning genomföras.

Vägplanen för att omvandla den bredfiliga vägen till fyrfilig mellan Lundo station och Aura är klar, vägplanerna för omkörningsfilparen blir klara år 2022 och planeringen av Aura planskilda korsning inleds. Finansieringsbehovet för fyrfilighetsgörandet är uppskattningsvis 58,5 miljoner euro.

Rv 9 Lundo station–Aura – projektbeskrivning på Trafikledsverkets sidor

Salo östra förbifart andra etappen

Syftet med förbättringsprojektet för Salo östra förbifart, dvs. stamväg 52, är att styra stadens genomfartstrafik bort från Salo centrums gatunät och förbättra näringslivets förbindelser. Projektets första etapp Bjärnå väg–landsväg 110 blev klar år 2016. Den andra etappen består av sträckan mellan Somerovägen och väg 110. Vägplanen ska inledas med en finansiering på 1,2 miljoner euro. Genomförandet av projektet kräver en finansiering på 41 miljoner euro.

sv 52 Salo – projektbeskrivning på Trafikledsverkets sidor

Kostnadsberäkningarna för landsvägsprojekten har angetts i indexnivå MAKU 130 (2015=100).

Ett rent och attraktivt Skärgårdshav

Egentliga Finlands skärgård är världens största mätt i antal öar. Skärgårdens tillgänglighet, året runt-utnyttjande och att hålla den bebodd förutsätter smidig skärgårdstrafik och datanätsförbindelser. Den unika Skärgårdshavets hållbara utveckling förutsätter betydande förändringar från det nationella beslutsfattandet och stödpolitiken. Skärgården kan utvecklas till Finlands mest attraktiva resmål, om vi lyckas stoppa havets övergödning. Även anpassning till klimatförändringen och effektivt klimatarbete är viktigt, eftersom klimatförändringens konsekvenser orsakar betydande utmaningar för vattenskyddet och näringarna.

Ett rent Skärgårdshav

Skärgårdshavet är Finlands kustområde i sämst skick och avrinningsområdet finns på Östersjöskyddskommissionens lista över de värsta belastarna. Havets övergödning har trots beslut inte kunnat stoppas. Regeringsprogrammets mål ska vara att stoppa Skärgårdshavets näringsavrinningar och ett bättre tillstånd för havet senast år 2027. Att uppnå målet förutsätter att miljöministeriet, jord- och skogsbruksministeriet samt arbets- och näringsministeriet ansvarar. Effektiv inriktning av åtgärderna förutsätter öronmärkt finansiering för Skärgårdshavet.

Sanna Marins regering inledde år 2021 Skärgårdshavsprogrammet, vars mål är att minska Skärgårdshavets näringsbelastning till en hållbar nivå senast år 2027. Syftet är att med tillräckliga åtgärder avlägsna Skärgårdshavet från HELCOM:s hot spot-lista. Fortsättningen av Skärgårdshavsprogrammet ska antecknas i regeringsprogrammet och Skärgårdshavs-finansieringen anvisas från statsbudgeten. Finansieringen avsedd för förbättring av vattnens ekologiska tillstånd (t.ex. Programmet för effektivisering av vattenskyddet och Helmi-programmet) ska tryggas och riktas till Skärgårdshavet.

Under valperioden 2023–2027 ska åtgärderna koncentreras på att minska avrinningsområdets näringsbelastning och utnyttja belastningen i havet. Användningen av näringsämnen och särskilt utnyttjandet av överskottsgödsel från husdjursgårdar ska lösas i Skärgårdshavets avrinningsområde med ett cirkulationsstöd som uppmuntrar odlaren. Utnyttjandet av cirkulationsgödsel ska knytas till ett tillräckligt lågt P-tal för åkerjorden, vars förutsättning är att jordbruksförvaltningens bördighetsanalyser öppnas för utvecklingsarbete. Finansieringsbehovet för fosforbaserat cirkulationsstöd för gödsel i Sydvästra Finlands område är cirka 6 miljoner euro per år.

Den organiska gödsel som produceras i Finland innehåller tillräckligt med fosfor för all odling, så genom optimerad användning av gödselfosfor kan behovet av importerad mineralfosfor avlägsnas och samtidigt förbättras jordbrukets självförsörjning. Även näringsöverskottet som redan finns i vattendragen ska utnyttjas genom att skörda näringsämnena. Den för näringsavskiljning effektiva slåttern av sjövass ska främjas genom en ändring av vattenlagen, där slåtter i industriell skala kan utföras på grundval av tillstånd som beviljats av staten.

Gipsbehandling av erosionskänslig lerjord, som visat sig vara ett snabbt sätt att binda näringsämnen, ska tryggas med en årlig finansiering på 5,5–6,5 miljoner euro i Skärgårdshavets avrinningsområde. Parallellt ska även spridning av strukturkalk och näringsfiber tas i bruk.

Utveckling av skärgårdstrafiken

Skärgårdstrafiken är statligt finansierad och organiserad. Största delen av Finlands 41 färjplatser är belägna i Åbo skärgård, och dessutom finns det 10 förbindelsefartygsrutter på Skärgårdshavet. För skärgårdstrafikens finansiering har årligen reserverats cirka 18 miljoner euro i statsbudgeten. Att upprätthålla finansieringsnivån säkerställer nuvarande trafiknivå och servicenivå. Att uppnå Finlands trafikpolitiska miljömål samt digitaliseringen förutsätter ytterligare satsningar på upphandling av skärgårdstrafik.

Skärgårdstrafikens fartygsflotta är i medelålder nästan 40 år gammal och kräver förnyelse. Förnyelse av materiel innebär längre avtalsperioder än för närvarande på minst 10 år, exempelvis med en femårig optionsperiod. Utöver den separata avtalsfullmakt som beviljas i budgeten behövs en årlig finansieringsökning på cirka 5–7 miljoner euro för upphandling av förbindelsefartygtrafik.

NTM-centralen: Skärgårdstrafik

Byggande av Pargas farled

Genomförandet av Pargas farled, med andra ord S:t Karins västra förbifart (Lv 180 Kurkela–Kuusisto), är en del av utvecklingen av skärgårdens förbindelser tillsammans med de redan tidigare beslutade broförnyelserna. Målet är att förbättra förbindelserna till Åbolands skärgård och utveckla S:t Karins centrumtrafik genom att minska trafikmängder och köbildning. Förbindelsen på landsväg 180 till skärgården ska förbättras genom att bygga en ny vägförbindelse mellan Kurkela och Kuusisto. Projektet förutsätter även byggande av en ny Auvaisbergs bro. Vägplaneringen för projektet blir klar år 2022. Projektet är mycket lönsamt i nytta–kostnadsförhållande och finansieringsbehovet är 61 miljoner euro.

Pargas farleds projektbeskrivning på Trafikledsverkets sidor

Förnyelse av skärgårdslagen

Den nuvarande skärgårdslagen är från år 1981. Det förberedande arbetet för att uppdatera lagen inleddes år 2021. Uppdateringen av lagen under den inledande valperioden ska antecknas i regeringsprogrammet. I förnyelsen av skärgårdslagen ska definitionen av skärgårdskommuner och delkommuner förtydligas och deras finansiering garanteras. I Egentliga Finland är skärgårdskommunerna Pargas, Kimitoön och Gustavs samt skärgårdsdelkommunerna S:t Karins, Nådendal, Salo, Tövsala och Nystad.

Skärgårdens särskilda förhållanden beror på gles bosättning och geografisk isolering. I Egentliga Finland ska permanent bosättning i skärgårdskommunerna och delkommunerna vid kusten möjliggöras med beaktande av trafikförbindelser, datakommunikationsförbindelser, näringar, tjänster och miljö. Fritidsboende, flerboendighet och utveckling av turism ska tas med i lagen.

Att bibehålla vissa statliga uppgifter såsom Gränsbevakningsväsendets baser i skärgårdsområdet är en strategisk satsning som ska hållas fast vid. Samtidigt möjliggör närvaron grundtryggheten för skärgårdsboende bl.a. kritisk tjänstehjälp i akutvårdens, polisens eller räddningsverkets uppgifter.

Främjande av flerboendighet

Coronapandemin visade att det finns efterfrågan på flerboendighet. Undantagsförhållandena erbjöd arbetsgivare och arbetstagare möjlighet till distans- och hybridarbete, vilket ökade arbetets kvalitet och trivseln i arbetet. Plats oberoende arbete minskar behovet av resor mellan hemmet och arbetsplatsen, vilket stöder uppnåendet av klimatmålen. Samtidigt skapar det nya arbetsmöjligheter bl.a. för personer med partiell arbetsförmåga, ökar säsongsboendes anknytning och områdenas utvecklingsmöjligheter.

Sanna Marins regering fattade ett principbeslut om att stärka och etablera flerplatsarbete. Som mål sattes bl.a. utveckling av kommunikationsnätinfrastrukturen och byggande av snabba kommunikationsförbindelser till områden där det inte byggs på marknadsvillkor. Skärgårds- och landsbygdsboende förutsätter tillräckliga datakommunikationsförbindelser. Utöver fasta bredbandsnät ska byggandet av trådlösa nät stödjas. Samtidigt är väsentliga utvecklingen av en platsoberoende rekryteringskultur, tillgängligheten för statsförvaltningens kundservice och bl.a. tryggandet av postutdelningen.

Skärgårdsturism som nationellt varumärke

Skärgårdshavets världens största skärgård har potential att utvecklas till ett internationellt känt varumärke. Skärgården kan locka besökare året runt till Finland genom unik natur, kultur, hållbara tjänster och säkerhet.

Antalet besökare i skärgården ökar snabbt, men utmaningen är att hjälpa företag att utveckla sina produkter för en helårssäsong. Ett betydande problem är även tillgången på arbetskraft. Skärgårdsturismen är kopplad till Skärgårdshavets ekologiska hållbarhetsmål. Endast ett livskraftigt Skärgårdshav kan återhämta sig och locka besökare till Finlands natur.

Skärgårdsturismen utvecklas enligt riktlinjerna i arbets- och näringsministeriets turismstrategi och Visit Finlands strategi. I regeringsprogrammet ska skärgårdsturismen lyftas till en nationell turismspets vid sidan av Lapplands turism. Att skala upp skärgårdsturismen till helårsturism efter corona är en betydande möjlighet för branschens sysselsättning och Finlands image.

Tillväxt och kunnig arbetskraft

Under coronatiden har tillväxten utmanats av komponentbrist särskilt inom maskin- och teknik- samt husbyggnadsbranscherna. Kriget i Ukraina påverkar företagen särskilt genom stigande energi- och råvarupriser samt när osäkerheten ökar genom förlust av beställningar. Den centrala faktorn som försvårar tillväxt och utveckling är dock bristen på kunniga. Av företagen i Egentliga Finland upplever 60 % brist eller stor brist på kunnig arbetskraft. Utöver bristen på utbildningsplatser som betjänar näringslivet är utmaningen för tillväxtbranscherna låga sökandetal och den därav följande matchningsproblematiken. De centrala branscherna som lider av brist på kunniga är maskin- och produktionsteknik, social- och hälsovårdsbranschen, restaurang- och cateringbranschen samt husbyggnad och fastighetsunderhåll samt säsongsarbetskraftsbranscher inom jordbruk och trädgårdsbranschen. Inom undervisningsbranschen råder brist på barnträdgårdslärare och speciallärare. Dessutom behövs ytterligare satsningar på forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet för att säkerställa landskapets hållbara tillväxt.

Utvidgning av utbildningsansvar

Tillgången på kunnig arbetskraft kan främjas genom att utvidga utbildningsansvar som betjänar regionens näringslivs kompetensbehov och garantera tillräcklig finansiering för dem.

Byggnadarkitektutbildning: Ett särskilt problem för landskapet är bristen på byggnadarkitektutbildning. Bristen syns i regionens industri och näringsliv, men även i de lokala byggnadsmyndigheternas arbete, eftersom behöriga yrkesmän inte finns tillgängliga. Åbo yrkeshögskolans mål är att inleda byggnadarkitektutbildning.

Utbildning av skogsmaskinförare: I Egentliga Finland finns behov av att få ett arrangemangstillstånd för skogsmaskinförare. De nuvarande skogsmaskinsskolornas geografiska läge motsvarar inte utbildningsbehovet för skogsmaskinförare och stöder inte unga att söka sig till branschen i Sydvästra Finland. Peimari samkommunen för utbildnings mål är att få arrangemangstillstånd för Yrkesskolan Livia.

Gymnasiums särskilda uppgift med naturvetenskaplig inriktning: Landskapets branschstruktur och kompetensbehov särskilt inom teknik-, kemi- och logistikbranscherna förutsätter förstärkning av naturvetenskaplig undervisning och höjning av antalet som söker sig till fortsatta studier. I Loimaa är Novida gymnasiums mål ett gymnasium med naturvetenskaplig inriktning som särskild uppgift.

Engelskspråkigt gymnasium och studentexamen

Att locka kunnig arbetskraft kräver utöver intressanta arbetsmöjligheter att hela den flyttande familjens behov beaktas. I Egentliga Finland saknas ett engelskspråkigt gymnasium som skulle fungera som väg för grundskoleelever som gått i internationell skola. IB-gymnasiet motsvarar inte i sin höga nivå behovet av grundgymnasialutbildning. Att locka internationella kunniga förutsätter även att erbjuda engelskspråkig studentexamen. I regeringsprogrammet ska utredning av engelskspråkig studentexamen antecknas som en del av att locka internationella kunniga.

Effektivisering av arbetsrelaterad invandring

Finland lider av en allvarlig kompetensbrist som hindrar företagens verksamhet och vid fortsättning hotar den ekonomiska tillväxten. En av de centrala lösningarna är att effektivisera invandringen av kompetent arbetskraft. Arbetsbaserad invandring tryggar företagens personaltillgång och kompetens samt stöder välfärdsstatens finansiering. Den totala varaktigheten för inresa måste förkortas genom smidiga processer, automatisering av handläggningen, elektronisk identifiering och tillräcklig resursering av uppehållstillståndsprocessen. Målvaraktigheten för uppehållstillståndsförfarandet bör fastställas till högst en månad. Behovsprövningen i samband med arbetsbaserad invandring bör avskaffas. Även det nationella viseringsförfarandet är ett centralt medel för att påskynda invandringen av kompetent arbetskraft, och det bör utvidgas till att omfatta alla som ansöker om uppehållstillstånd på grund av arbete.

Finansiering av det nationella läkemedelsutvecklingscentret

Det nationella läkemedelsutvecklingscentret Ab grundades i början av 2022 för att främja konkurrenskraftig läkemedelsutveckling och branschens tillväxt. Läkemedelsutvecklingscentrets hemort är Åbo på grund av branschens kompetens och företagens lokalisering. De medicinska universiteten är avsedda att delta i verksamheten vid centret som är organiserat som aktiebolag. Verksamhetens igångsättning förutsätter en finansiering på 20 miljoner euro. Regeringen har tidigare beviljat läkemedelsutvecklingscentret en finansiering på 11 miljoner euro. Den återstående finansieringen för verksamhetens igångsättning ska anvisas från statsbudgeten.

EU-politik som stöder hela landets tillväxt

Europeiska unionens sammanhållningspolitik är föråldrad. Den nuvarande strukturfondsfinansieringen beaktar inte regionala utvecklingsskillnader inom storområdespolitiken och stöder inte igångsättningen av tillväxtfrämjande investeringar i södra och västra Finland. Strukturfondsfinansieringen (ERUF och ESF) är starkt inriktad på östra och norra Finland trots utvecklingsskillnader inom varje landskap.

Alla regioner behöver verktyg och finansieringsinstrument för att utjämna utvecklingsskillnader. Den nationellt beslutade andelen av strukturfondsmedlen fördelas under den innevarande perioden 2021–2027 något jämnare än under föregående period, men stöder inte tillväxt och produktivitet jämnt. Strukturfondsmedlens tyngdpunkt i östra och norra Finland måste kompenseras i de regionala fördelningarna av nationella utvecklingsmedel. I regeringsprogrammet bör dessutom antecknas en utjämning av fördelningen av EU:s regionalpolitiska finansieringsinstrument och ett bättre beaktande av regionala utvecklingsskillnader inom landskapen.

Även den geografiska inriktningen av företagsstöd snedvrider konkurrensen och lämnar potentiella tillväxt- och utvecklingsområden utan stöd. Den nya regionalstödskartan träder i kraft 2022. Östra och norra Finland hör på grund av gles bosättning till den högsta stödklassen I, där företag av alla storlekar kan stödjas. Övriga Finland hör huvudsakligen utanför regionalstödskartan (område III), där stödet är lägre eller inte alls möjligt.

Från sammanhållningspolitiken måste man övergå till att stödja tillväxt och utveckling samt satsa på finansieringens effektivitet. EU-finansieringen bör stödja ekonomins hållbara förnyelse samt investeringar som förbättrar konkurrenskraften. Tyngdpunkten i finansieringen måste flyttas till regioner där finansieringen kan ge upphov till flest kvantitativa förändringar.